Vill du hjälpa en ungdom till Tjeckien?

Vill du hjälpa en ungdom till Tjeckien?

Om det är något jag tycker Vallbykyrkan utmärker sig lite extra på, så är det kyrkans engagemang för ungdomar och ungdomarnas engagemang för kyrkan. En vanlig gudstjänst hos oss sysselsätter ungdomar både i själva  gudstjänsten och uppgifter runt omkring, och glädjande nog är det nästan alltid en ordentlig skara på söndagar som är med och tjänar Gud i lovsången, bönen och i allt vad det heliga paketet som en gudstjänst innebär. Nu i februari händer något spännande. Den 22 februari, när Västerås skolelever har sportlov, väljer 12 ungdomar att göra något annorlunda som de inte har gjort tidigare. Dem ska åka till Tjeckien en hel vecka och hjälpa unga och utsatta människor från barn och ungdomshem genom att hålla i samlingar, aktiviteter och utflykter. Det görs i samarbete med ”Immanuel conference centre” (www.immanuel.cz). Det kommer vara en fullspäckad vecka med ett stort fokus på dessa barn och ungdomar. Resan avslutas med att vi alla besöker förintelselägret Auschwitz i Polen för att få mer insikt och kunskap om den mörka historia som drabbade miljontals judar under andra världskriget. Jag är säker på att alla vi som åker med kommer att växa som människor. Vi är alla engagerade i att på olika sätt finansiera den här resan. Bl.a. genom att vi söker oss till företagare och bekanta för att samla in gåvor och bidrag. Nu på söndag den 25 jan tar vi även upp en kollekt just för den här resan. Vi räknar med att hela projektet kostar ca 3000 kr för varje person. Vill du vara en av dom som gör det möjligt för ungdomarna att genomföra den här resan? Antingen...

Om uppropet och var jag står

Jag skrev under en debattartikel tillsammans med 380 pastorer och ledare. Att skriva under en text, författad av någon annan, är för mig inte samma sak som att 100% stå bakom varje exakt ord och formulering. Det är ungefär som en manifestation på ett torg där tusentals är samlade. Inte håller alla med om varje ord som sägs, men huvudbudskapet är det som förenar. Jag ställde mig frågan: kan jag ställa mig bakom det grundläggande budskapet? Jag landade i att jag kan det. Som en följd av publiceringen har, i mitt egna sociala nätverk, några få skrikit högt och kritiserat det här uppropet. Jag har känt mig närmast påhoppad. För mig var det inte att kliva upp i knäet på de rödgröna och engagera mig i ett ”vänsterupprop”. Inte heller blev jag manipulerad eller pressad att skriva på. Svårigheten med det här uppropet var och är att den i dagsläget politiska röran gör varje ställningstagande mer komplex än vad man tror. Sverigedemokraterna (SD) stod i valrörelsens centrum och viftade med de kristnas symbol i arabvärlden och uppmärksammade det ingen annan gjorde – ISIS brutala framfart och de kristna minoriteternas utsatthet. Samma parti envisas med att tala om ras, kultur och identitet och tar sig rätten att tala om människors tillhörighet. Något som resulterade i att deras egna partisekreterare hamnade på en internationell antisemitlista. 
SD står för mycket bra saker. Men det som överskuggar allt är främlingsfientligheten, det som uppropet handlar om. För åtta år sedan när SD kom in i riksdagen besvärades nästa alla i min omgivning av att även Sverige ”drabbats” av extremhögerns våg. Passar den klassiska bilden...