Jag skrev under en debattartikel tillsammans med 380 pastorer och ledare.
Att skriva under en text, författad av någon annan, är för mig inte samma sak som att 100% stå bakom varje exakt ord och formulering. Det är ungefär som en manifestation på ett torg där tusentals är samlade. Inte håller alla med om varje ord som sägs, men huvudbudskapet är det som förenar. Jag ställde mig frågan: kan jag ställa mig bakom det grundläggande budskapet? Jag landade i att jag kan det.
Som en följd av publiceringen har, i mitt egna sociala nätverk, några få skrikit högt och kritiserat det här uppropet. Jag har känt mig närmast påhoppad. För mig var det inte att kliva upp i knäet på de rödgröna och engagera mig i ett ”vänsterupprop”. Inte heller blev jag manipulerad eller pressad att skriva på.
Svårigheten med det här uppropet var och är att den i dagsläget politiska röran gör varje ställningstagande mer komplex än vad man tror. Sverigedemokraterna (SD) stod i valrörelsens centrum och viftade med de kristnas symbol i arabvärlden och uppmärksammade det ingen annan gjorde – ISIS brutala framfart och de kristna minoriteternas utsatthet. Samma parti envisas med att tala om ras, kultur och identitet och tar sig rätten att tala om människors tillhörighet. Något som resulterade i att deras egna partisekreterare hamnade på en internationell antisemitlista. SD står för mycket bra saker. Men det som överskuggar allt är främlingsfientligheten, det som uppropet handlar om.
För åtta år sedan när SD kom in i riksdagen besvärades nästa alla i min omgivning av att även Sverige ”drabbats” av extremhögerns våg. Passar den klassiska bilden av den kokande grodan in här? Varför ser jag t.ex. flera av mina fb-vänner länka till webbplatser administrerade av grupper som sedan länge är erkända som lobbyister till de högerextrema?
Jag upplever att den då varnande tonen mot SD idag stämt in i delar av partiets hemska melodi.
Jag skrev under ett upprop som är emot att minska asyl- och anhöriginvandringen med 90% fram till 2016. Det finns ett enda parti som driver den linjen. För att nå det politiska målet problematiserar man invandringen. I grunden tycker jag det är bra att se och möta problemen med en generös invandringspolitik. Jag läser SD:s ökande opinionssiffror som ett uttryck för att människor inte tycker att politiker tar tag i utmaningarna som invandringen för med sig. Därav kallar jag inte varje person som röstar på SD för rasist eller främlingsfientlig.
Jag skrev under ett upprop mot den synen att det är själva invandrarna som är problemet. Det är därför man landar i diskussioner om ras, kultur och identitet. Det är därför man vill strypa invandringen med 90%. Främlingsfientlighet handlar om rädsla och motvillighet att ta emot människor från andra länder. Jag anser att när SD talar om att hjälpa människor ”där borta” så bottnar det bl.a. i främlingsfientlighet. Rädslan för att svensk välfärd och trygghet ska hotas. Det är dessa kort man spelar.
Jag skrev under ett upprop för fortsatt generös invandring. I dom orden finns inget som säger att det inte kan behöva regleras, eller att allt är bra som det är med svensk invandringspolitik. Det är det inte. När Göran Hägglund dagarna efteråt väckte björnen som sov, och började tala om reformer, vann han min sympati. Jag ser ingen som helst motsats i att ha skrivit under uppropet och att välkomna förändringar när det gäller svensk invandringspolitik.
Jag skrev under uppropet för att vi ska fortsätta att hjälpa människor på flykt utan att sortera bort dom som har ”fel” religion.
Jag skrev under uppropet för att jag tror på ett mångkulturellt samhälle och att Sverige ska fortsätta vara en barmhärtig stormakt.
Om man vill kan man säkert tolka debattartikeln åt alla möjliga håll och riktningar. Jag ville med dessa ord tydliggöra var jag står.
/Jimmy